| |
Jag hittade Mayaroz Kennel på internet, och blev
så förtjust i deras hundar, och Caisa, Lisens mamma var den vackraste tiken
av alla på kenneln. Jag ville ju så gärna ha en utställningshund, och
här verkade det finnas möjligheter att få en sådan. Efter mycket brevväxling
och många telefonsamtal, bestämde vi att jag skulle få köpa en av Caisas
valpar, jag skulle få välja vilken tikvalp jag ville, för Monica skulle inte
behålla någon av valparna. 4 valpar föddes den 30 januari 2007, 1 hane och
3 tikar, varav 2 helvita och så Lisen som var svart på huvudet. Efter en hel del diskuterande kom vi fram till
att jag skulle ta Lisen, med mycket färg på huvudet, för de 2 kritvita
tikarna, som jag från början ville ha en av, saknade en del färg runt
ögonen, och man vet ju aldrig hur det blir med sånt pigment, om det kommer
eller ej.
Mats införlivade mig med att det kanske inte var
möjligt att köra bil till Tromsö (enkel väg 130 mil från Sundsvall) i slutet
på mars. Den 21 mars var valparna 8
veckor och det var dags att ge sig iväg på den långa bilturen. Och prata om
tur! Vi hade tagit ledigt fredag till måndag, och bokat hotell i Kiruna,
Tromsö och Luleå, 4 resdagar och 3 övernattningar. När Mats,
Saga och jag satte oss i bilen tidigt på fredagsmorgonen låg snön djup och
det var klart och plusgrader. Dagen bjöd på strålande solsken, och när vi
kom till Jokkmokk konstaterade jag att det var en annan färg på snön än
hemma. Då kom vi på att den var alldeles ren och lyste i en blå nyans i
solskenet. Termometern visade på + 8 grader hela helgen och solen lyste över
oss. De mesta av vägarna var bara och torra, som på sommaren även i Norrbotten. Vi
stannade och rastade i Jukkasjärvi innan vi kom till Kiruna och Saga kunde
springa lös på älven nedanför Ishotellet. På lördag morgon gav vi oss iväg
från Kiruna. Första rastplatsen blev på Torne träsk och jag fick se de små
fiskehusen på isen, för första gången, jag hade ju läst om dem i Åsa
Larssons deckare. På Torne träsk var den totala tystnaden, jag har aldrig
upplevt sådan tystnad förut. Solen sken, och när vi vände oss runt, upptäckte
vi Lapporten, Saga kunde springa lös på isen, vilket hon uppskattade efter så
många mil i bilen. Vägen över riksgränsen badade också i solsken, och man
önskade att man kunnat stannat kvar några dagar. Norge är ju också så vackert,
slingrande vägar genom fjäll och dalar innan vi kom fram till Tromsö.
Hemma hos familjen Holand, väntade oss 3 jättesöta
valpar. Lisen och hennes systrar, brorsan hade redan flyttat till sitt nya
hem. Jag hade kunnat tagit med mig alla 3 samt Lisens pappa Odin. Odin
underhöll oss hela tiden med sina konster, mot betalning förstås, men vilken
charmknutte!!! Den vackraste hund jag sett. Mamma Caisa var naturligtvis
inte lika vacker eftersom hon var nerklippt, underhöll oss inte lika mycket heller, det
fick Odin sköta. Caisa hade ju valparna att sköta. Efter ett par timmars gossande
med 3 bustroll, gav vi oss iväg till hotellet
i Tromsö.
Odin sitter fint
Mats
och Odin (Lisens pappa)
Lisen med sina 2 systrar.
Vi
tar med oss Lisen hem.
Jag bäddade på golvet där jag sov med Saga och Lisen. Lisen på sin
röda filt och med sin nalle som luktade mamma.
Vi hade samma tur med vädret
hela vägen hem, så när vi passerade Torne Träsk igen, kunde Lisen vara med
och springa på sjön. Det är helt underbart i hela Norrbotten, för man kan
släppa hundarna lösa när man stannar och rastar, bara man kommer en bit från
stora vägen.
Lisen
och Saga på Torneträsk
Så klart fick den som inte körde sitta i baksätet
och vara sällskap åt Lisen, då det inte räckte bara med Sagas sällskap.
Saga
och Lisen delar bur i baksätet, de är kompisar från första stund.
Turen kunde ju inte hålla i sig hela vägen, när vi
kom till Umeå (30 mil hemifrån som tur var), började en konstig lampa lysa
på instrumentbrädan. Mats ringde till Saabverkstan i Umeå, som sa att han
skulle slå av motorn och vänta på bärgning. Där stod vi strandade efter E4
med 2 hundar. Men det vara bara att ta dem i famnen och åka bärgningsbil
till Saabverkstaden. Där fick vi vänta ett par timmar på en hyrbil, innan vi
kunde köra hem. Det blev Mats och John som fick bege sig tillbaka till Umeå
för att hämta vår bil, och lämna tillbaka hyrbilen. En ny resa på nästan 60
mil, men nu utan hundar i alla fall.
|
