Madeleine

Är vi människor unika och speciella i jämförelse med djuren? Står vi över andra levande varelser? Egenskaper som ofta påstås var speciella för människan är förmågan att hantera verktyg, använda ett symboliskt språk och känna känslor. Framför allt empati och smärta har man tvivlat på att djur kan känna. Men vilka egenskaper är det egentligen som skiljer människan ifrån djuren, och vilka egenskaper har vi gemensamt?

Den kände etologen Oskar Heinroth brukade säga: "När ni talar om djuret jämfört med människan, menar ni då en amöba eller en schimpans?". Det är meningslöst att tala om djurs tankeförmåga utan att precisera vilket djur man menar. Bara människor kan tänka i ord, men alla djur med ett centralt nervsystem kan minnas olika saker, jämföra dem med varandra och med inkommande information från sinnena, dra slutsatser av detta och lösa problem.

Hur vi ser på människan i förhållande till djuren har stor betydelse för hur vi ska behandla djur, både vilda och tama. Det har även betydelse för psykologin om man kan använda principer från etologin och sociobiologin på människor, eller tvärt om använda psykologiska principer som Maslows behovstrappa på djur.

På senare tid har forskning visat att vi inte är så unika som många gärna tror. Djur använder också redskap, schimpanser använder kvistar som de bryter till och barkar för att fiska upp larver ur myrstackar. En viss typ av hackspett använder kaktustaggar för att komma åt larver i träd och många djur, till exempel hästar, använder träd och staket för att klia sig.

När det gäller språk så är vi människor de enda som använder ett talat språk, men vi kommunicerar ju faktiskt inte bara med det utan använder precis som djuren ett kroppsspråk. Man vet inte hur stor del kroppsspråket utgör av kommunikationen mellan människor men det har många gånger visat sig att vi kan klara oss väldigt långt utan det talade språket. När jag var i Portugal till exempel kom en tant fram till mig och mina föräldrar och berättade för oss på portugisiska att vi var på väg åt fel håll och att vi skulle gå åt andra hållet. Ingen av oss förstår portugisiska, men vi förstod ändå vad hon menade. Däremot kan man känna att man saknar något om man måste leva länge utan att förstå språket i ett land.

Sedan är det också viktigt att tänka på att det inte bara går att kommunicera med ljud och gester. För många djur är dofter en viktig del av kommunikationen och det finns till och med fiskar som kommunicerar med elektriska impulser.

Dessutom har det gjorts experiment som visat att både schimpanser och papegojor kan lära sig vårt talade språk. Schimpanserna har visat sig kunna lära sig runt tusen tecken. Papegojan lärde sig hundra tecken men har fördelen att faktiskt kunna tala, schimpanserna har fått använda sig av tecken språk eller apparater som de kan trycka in tecken på. Genom dessa experiment kunde en schimpans berätta att hon saknade sin katt flera år efter att den dött och att en häst med betsel i munnen såg ledsen ut. Papegojan däremot ställde sig framför en spegel och frågade; "viken färg?". "Grå" svarade forskarna, och därefter kallade han sitt favoritgodis solrosfrö för grå nöt. om man kan lära både en schimpans och en papegoja vårt talade språk, hur många djur däremellan borde det då inte gå att lära? Hundar som lever så nära oss och som verkar har störst intresse av alla djur att söka vår kontakt förstår förmodligen mycket mer än vi tror av det vi säger. Om man tänker på att det talade språket egentligen inte har så stor betydelse för vår egen kommunikation och att de går att lära djur lite av det talade språket, då är inte skillnaderna stå stora när det gäller språk heller.

I boken Etologi skriver Sverre Sjölander att vi inte vet så mycket om djurs känsloliv av samma anledning som vi inte kan beskriva våra egna känslor så att någon som aldrig haft samma känsla skulle förstå hur det känns. Vi måste därför utgå från att de inre upplevelserna är likartade för alla djur med likartade hjärnor och nervsystem, så länge det inte finns bevis för något annat. Dessutom har senare forskning visat att djur kan känna en hel del känslor som till exempel avundsjuka och empati.

tema arbete psykologi - djur och människa, del 2

Hundar

Ny genetisk forskning visar att det var hela 50 000 år sedan hunden och vargen var släkt med varandra. Vilket betyder att det var 50 000 år sedan hunden kom till människan. Det är inte så konstigt att man kallar hunden för människans bästa vän.

Så här kan det ha gått till när hunden kom till människan. En grupp människor satt och grillade och åt sitt kött runt en lägereld på kvällen. En grupp vargar kände doften av kött och drog sig till den. På avstånd betraktade de människorna. Plötsligt slängde någon utav människorna ut en bit kött till dem och på så vis lärde sig vargarna att hålla sig kring människornas lägereld när de åt. Till slut byggdes ett förtroende upp så att en varg vågade gå hela vägen fram till en människa och försiktigt ta en köttbit ur handen på en människa. Förtroendet ökade så pass att vargflocken och människogruppen började leva i symbios med varandra precis som människan och hunden fortsatt att göra i 50 000 år. Varför jag tror att det gått till just så här är för att hundar fortfarande idag föredrar maten från matbordet framför den i sin egen matskål, även om det är samma mat på bordet som de fått i skålen. Det är dessutom väldigt lät att lära hundar tigga vid matbordet, men väldigt svårt att få dem att sluta. Dessutom så har vi människor en lust som nästan verkar nedärvd att mata djur. Vi slänger bröd åt änder, sätter ut fågelmat åt småfåglar, ställer fram mjölk åt igelkotten och älskar att ge godbitar åt hästar och hundar.

Den forntida människan hade inte bara nytta av hunden till jakt och skydd, hunden har redan från början varit en sällskaplig vän. Forskning har visat att då en människa klappar ett tamt djur så sänks blodtrycket både hos människan som klappar och hos djuret. Kanske ett fenomen som växt fram under de tusentals år vi levt tillsammans med djuren.

Både människan och hunden verkar ha påverkats en hel del av att leva tillsammans. Hundar är otroligt duktiga på att läsa av människor, även om de kan missta sig på vissa saker som att de kan tro två personer som kramas ska börja slåss och börja skälla på dem, eftersom att två hundar som ska börja slåss stryker sig mot varandra. De flesta människor kan också förstå en hunds kroppsspråk väldigt bra utan att behöva vara forskare eller hundpsykolog för det, fast forskning kan förstås hjälpa oss på vägen. Hunden skiljer sig också från andra djur med sitt stora intresse av att söka kontakt med människor. Hunden är det är också det enda djuret som har större behov av mänskligt umgänge rent psykologiskt än av att umgås med någon av sin egen art. Allt detta leder till att hunden och människan kan ha en väldigt givande kommunikation. Hur mycket hunden egentligen förstår av vårt talade språk, det vet bara hunden själv, men de förstår förmodligen mer än vad vi tror men tanke på hur mycket man kunde lära en papegoja.

Men hur fungerar hunden då i jämförelse med människan? Ett sätt att komma lite närmare sanningen är att jämföra människans och hundens hjärnor. Den äldsta delen av hjärnan, kallas reptilhjärnan och utvecklades för mer än 200 miljoner år sedan. Den finns både hos oss, hos hunden och hos djur på så låg utvecklingsnivå som reptiler. Reptilhjärnan reglerar livsnödvändiga funktioner som andning, temperaturreglering och hjärtats rytm. Det finns även en del av reptilhjärnan som kallas hypotalamus. Den fungerar bland annat som centra för sömn, hunger törst och sexualdrift. Den har dessutom betydelse för uppkomsten av grundläggande känslor av lust, vrede och fruktan.

För mer än hundra miljarder år sedan utvecklades den tidiga däggdjurshjärnan, som även kallas för det limbiska systemet. Den finns hos alla däggdjur, alltså även människan och hunden. Det limbiska systemet hjälper oss med att sortera yttre intryck och att ordna minnesbilder i serier. Här finns även centrum för känslor av rädsla, vrede och obehag, men också välbehag och lust. Så hittills så är hunden faktiskt precis som oss.

Skillnaden kommer med den utvecklade däggdjurshjärnan, eller storhjärnan som den också kallas. Storhjärnan finns hos både hundar och människor, men människan har den mest utvecklade storhjärnan av alla varelser på jorden. Storhjärnans hjärnbark är det organ som ger oss förmågan att tänka. Den innehåller även centra, för den viljestyrda finmotoriken och centra där sinnesupplevelserna uppstår. Så när det gäller hjärnan är den stora skillnaden att vi är intelligentare än hundarna. Men vi måste som sagt anta att hundar och andra varelser med likartade nervsystem som oss också har likartade känslor.

Däremot så har hundar väldigt annorlunda sinnesorgan än oss, vilket gör att de upplever världen något annorlunda än vad vi gör. En hund har cirka 200 miljoner luktsinneceller, medan människan bara har 5- 10 miljoner. Hundens luktsinne är omkring en miljon gånger bättre än människans. På en strand som är 500 meter lång, 50 meter bred och 50 centimeter djup kan en vältränad hund hitta två sandkorn med en speciell lukt. Men vi människor har faktiskt bättre smaksinne än hunden, vilket är anledningen till att vi föredrar att äta vår mat långsamt medans hundar slukar en godbit i en enda tugga.

Dessutom kan hundar höra fem gånger så låga ljud som oss, vilket förstås leder till att starka ljud upplevs ännu starkare för hunden. Impulsljud som till exempel kommer av smällare medför intensiv smärta i hundens öron. Impulsljuden är så korta att man inte hinner uppfatta hela ljudstyrkan men hundar som har så känslig hörsel får en ljudsmäll rakt i öronen, därför är smällare förbjudna idag.

Hundens syn är varken bättre eller sämre än människans, bara annorlunda. Hunden ser färger sämre än människan och kan inte registrera rött över huvud taget, men däremot så ser de bättre i gråskalan än vad människor gör. Hundar har ofta svårt för att urskilja stilla stående figurer, men de är betydligt bättre på att uppfatta rörelser än vad vi människor är.

Trots att hundens hjärna är så lik människans så är sinnesorganen så olika att vi upplever världen på helt olika sätt. Allt från nyårs firande till en vanlig skogspromenad upplever hunden helt annorlunda än vad vi gör.

tema arbete psykologi - djur och människa, del 3 sista delen

Något man ofta brukar påstå är det som skiljer människan från djuren är vår civilisation. Många menar att civilisationen har gett oss beteendemönster som inte längre kan förklaras på samma enkla sätt som etologin studerar djurs beteende. Och visst är det sant att vår civilisation är den mest utvecklade på jorden, och att den påverkar vårt beteende. Men det många inte tänker på är att sedan hunden lämnade vargflocken för människan, så har vårt sätt att leva också påverkat hunden. För att förstå hur hundar fungerar och vad deras beteenden kommer ifrån så studerar man ofta vargen. Precis som människor och schimpanser gråter likadant, förutom att vi har tårar, och dessutom säger förlåt på samma sätt, så beter sig vargen och hunden ofta lika. Men ett exempel på hur även hunden har utvecklats och anpassat sig är doftmarkeringar. En vargflock markerar sitt revir med kiss så att andra vargflockar inte ska tränga sig på. Hundar markerar också sina tomter, och andra hundar visar ofta stor respekt för det, man kan också se hur hundarna beter sig annorlunda mot nykomlingar innanför sitt revir och precis utanför. Men hundarna har också kommit på ett nytt system att använda sina doftmarkeringar på och i boken Djurens språk kallas det för peemail. Det går ut på att hunden lämnar sin doft lite här och var i parker och i skogen utan att ha något speciellt revir att markera. Då andra hundar upptäcker doften blir de nyfikna och kan konstatera vad det är för hund som har gått där innan. I boken Därför gör hunden så berättar Anders Hallgren att man faktiskt ska låta hunden ägna sig åt det här på promenaden. Är det hundens promenad eller din? Frågar han.

Då man jämför hundar och människor kan man också diskutera om man kan använda sig av psykologiska principer även på hundar. Eftersom de flesta inlärningsteorier har forskats fram med hjälp av försök på djur så är det ju uppenbart att i alla fall de går att använda. Då man tränar hundar är det vanligast att man använder signalinlärning som Ivan Pavlov faktiskt upptäckte med just hundar, och trial and error metoden. Genom signal inlärning kan man tillexempel lära hunden att när de hör det klickande ljudet från en klicker så är det godis på gång och då vet de att de har gjort rätt. Genom trial and error får hunden själv testa sig fram till rätt beteende för att få godiset.

En annan princip som jag också tycker fungerar utmärkt på hundar och andra djur är Abraham Maslows behovstrappa. Behovstrappa ser ut så här:

•1. Fysologiska behov, tex mat, dryck, värme, andning, aktivitet.

2. Trygghetsbehov.

3. Behov av gemenskap och kärlek.

De första tre behoven är det väl knappast någon som tvekar på att hundar också har. Däremot ser de lite annorlunda ut för hundar. Hundar äter ju till exempel inte samma sak som oss och aktivitet för hundar är ofta andra saker än för människor. En hund känner sig tryggast i en liten bur de kan gå in och ut ur som de vill, vi människor vill ofta ha lite mera rymd.

4. Behov av uppskattning, respekt och självrespekt.

För djur existerar inte begrepp som kärlek respekt och uppskattning, men det betyder inte att själva innebörden av dem bara existerar för människor. Inget djur mår bra av att bli hackat på, och även hundar vill bli respekterade när de till exempel sover eller äter. Många människor är tyvärr dåliga på att visa respekt för djur och kan till exempel bära runt på dem mot deras vilja.

5. Behov av självförverkligande, behov att leva ut sina inneboende möjligheter.

Vad vill hundar helst göra? Spåra, jaga, träna in konster och till och med vakta. De älskar sådana aktiviteter, då lever de ut sina inneboende möjligheter.

Källor:

Lärobok i psykologi

Av Chirster Fäldt

Utgiven av gleerups

Därför gör hunden så

Av Anders Hallgren

Utgiven av Albert Bonniers förlag

Djurens språk

Av Per Jensen

Utgiven av Natur och kultur/LTs förlag

Etologi

Av Sverre Sjölander

Utgiven av Fältbiologerna